Jag är jävligt bra

Jag är långt ifrån en människa som kan klara allt med glans. Jag har mina brister precis som alla andra och ibland måste även jag inse att jag inte klarar vissa saker. Men det är att föredra inställningen att "jag är så jävla bra" när jag ska göra något eftersom det är så mycket mer behadligt än att höra "jag är så kass". Tycker inte ni det? För hur roligt är det egentligen att läsa om någon som har negativa tankar om sig själv och som ständigt går in med inställningen att man inte klarar någonting. Jag tycker inte det är speciellt upplyftande.

Därför är jag ofta glad, postitiv och med en inställning att jag är "bäst". Sen vet alla som känner mig att det inte är sant. Jag är inte bäst, det är ingen. Men att få positiv feedback antingen på vad man presterar, som tex. att få VG på varje tenta som vi än sålänge haft eller få ett jobberbjudande. DÅ är jag fan jävligt bra! Eller när man får höra att man är snäll och omtyckt. Det är att ljuga om jag skulle säga att det inte stärker ens ego, för det gör det. Mitt ego är stärkt av mycket och det är jag glad för. Jag vill inte vara en negativ människa som drar ner min omgivning i allt som är svart. Därför är jag som jag är, jävligt bra på saker jag behärskar. Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0